Skrotbilar i skog och mark

Det är häpnadsväckande att se så många skrotbilar dumpade på offentliga och allmänna områden, utan att någon tycks ingripa. Flera månader hinner gå innan en röd lapp indikerar att fordonet fått körförbud. Men den lilla pricken ändrar inte den vemodiga anblicken av vämjelse. Hur ska man komma tillrätta med alla uttjänta bilar som står och förfular på offentliga platser som borde skrotas. Många gånger är fordonsvraken totalt sönderslagna och plundrade. Har läst i dagspressen, att tiggare ofta använder de här bilarna som bostäder. Känslan att parkera sin bil på dessa ställen känns allt annat en tryggt. Det är dessutom ett miljöbrott, att dumpa sin bil eller att bevara den på ett ställe, som strider mot reglerna i miljöbalken.

Ett utslitet fordon innehåller kvicksilver och olja som sprids i skog och vattendrag när skrotbilen bryts ned. Kvicksilver från en enda skrotbil, cirka 5-10 g, är till exempel tillräckligt för att skada en kvadratkilometer stor sjö. Petroleumbaserade produkter, som diesel, oljor och glykol, klassas som miljöfarligt avfall och kan ödelägga vattenskicket i sjöar, vattendrag och brunnar. Tungmetaller, som bly och kvicksilver, förblir kvar i marken och magasineras i naturen och organismer. Andra för naturen skadliga ämnen är HA-oljor (HA=högaromatiska) i gummi och batterisyror. I första hand är det fordonsägaren som är skyldig att skrota bilen och se till att den hamnar på en auktoriserad bilskrot, om den ej går att köra och står uppställd på ett opassande ställe.  

Om inte bilägaren är nåbar tar ansvarig på kommunen hand om angelägenheten med försummelse med miljöfarligt avfall. På statens vägar är det Vägverket som är ansvarig . På offentlig mark som exempelvis gator, affärscentra, offentliga miljöer och parkeringar, som tillhör kommun, är det samma kontor, som är ansvarigt. Kommuner kan köra fordon till uppsamlingsställen med support av lagen om flyttning av skrotbilar (LFF 1982:129), förordningen om flyttning av skrotbilar i vissa fall (FFF 1982:189) och Miljöbalken. Behandlingen kan variera i tid på grund av olika förutsättningar.  Skrotbilen kan stå på allmän eller på en privat fastighetsägares mark. Likaså måste kontakter tas med till exempel ägare, snuten och försäkringsbolag. Kommunen ansvarar för borttagning av miljöfarliga bilar på egen mark, men kan även flytta fordon från privat mark mot markägarens vilja. Vägverket handhar borttransport av uttjänta bilar utefter de statliga vägarna, och rapportering görs då via polisen. Den försumlige skrotbilsägaren förstår sitt miljöbrott då räkningen skall betalas. 

LÄS MER: Bilproducenternas roll när man skrotar bilen